I won't give up
Jag är i stort behov av att gråta bara gråta ut på någons axel men jag har inget att gråta för jag har ingenting som går dåligt. Ändå all denna jävla ångest som gör mig mer än lovligt galen. Jag bara går och går och går som en jävla zombie. Jag känner inte att jag lever. Jag bara är. Undviker frågor omedvetet gör jag nog också. Alltid trött men ingen sömn. Äter men aldrig mätt. Motiverad men bara för stunden. Levande men så otroligt mycket död. Hör men orkar inte lyssna. Rastlös men gör inget ändå. Glad men ändå så himla jätte ledsen. Det märks inte på utsidan, ni märker det inte, men jag gör det för mig märks det hela tiden. Jätte mycket. Håller upp hakan men blicken är fäst framför mina fötter. Det gör ont inuti.
(Gammal text från en 15 årig linn)
Ja ungefär så där mådde jag med då jag va 15. Man kände sej så utelämnad men log ändå. Tråkigt att du ska må så där. Man vet inte vad man ska göra eller ta vägen för de finns ingen som leder en dit. Utan mest bara skäller eller behandlar som luft. Inga råd tyvärr. Men försök glida igenom och tro på dej själv och att de kommer att bli bättre så du behöver inte oroa dej <3
Stå ut de kommer bli bra <3
