Ibland känns det som att hela min kropp ska gå sönder, att mitt hjärta sitter utanpå att inget funkar som det ska. Jag kan inte gråta längre alla tårar är slut, ändå är det de enda jag vill göra skrika, gråta och få ut alla känslor. Jag har inga ord att skriva inget att säga till någon. Ändå känns det som om muren jag försöker bygga rasar så fort jag ens försöker. Jag stöter på så himla fina människor hela tiden, fina människor som alltid har ett leende på läpparna. Ibland känns det som att jag förstör för alla, alltid när jag möter någon fin så ska jag alltid förstöra. Idag mår jag bra men jag är tom. Tom på känslor och på ord. Alla där ute är så himla starka och så himla fina så jag försöker vara som dom. Jag vill inte vara någon annan bara mig själv fast annorlunda.