?


Allt börjar sakta men säkert glömmas bort. My mind is fucked up. Ibland önskar jag att jag var blygare och inte så utåtriktad, bara vara någon annan. Någon som inte kände så många utan bara några få. Ibland vill jag inte vara jag alls. Ibland vill jag kunna smälta in i väggen jag går brevid, vara osynlig bara för ett tag så mina tankar slipper trassla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback