När jag tittar på mig själv i spegeln och möts av en ensam blick, tomma händer och ett hjärta fyllt med hat. När jag delar min spegelbild med dig möts jag av värme som får mig le mer och mer. Hatet i mitt hjärta suddas sakta bort och det känns bra igen. När det som gjorde mig lycklig är över, tittar jag i spegeln igen och möts av ett par rödsprängda ögon och ett stort mörker. varför jag? Tänker jag då, men får inget svar. Så jag stannar uppe lyssnar på musik pratar med månen. Bara för att få mig på bättre tankar, för jag skulle kunna hoppa framför ett tåg för dig. Minns du samma sommar som jag?  Varför är jag ensam igen? varför nu ? när jag behöver dig som mest.