När jag ser dig på uppfarten vill jag springa ut och hoppa upp i din famn... men jag låter bli. När du kommer in genom dörren vill jag göra samma sak... men jag låter bli. När jag ringer dig vill jag låta så glad jag kan... men jag låter bli. Jag blir arg när du inte säger att du älskar mig innan vi lägger på... men sen kommer jag på att jag likaväl kunde ha sagt det först. Jag bryr mig så mycket att jag bara tjatar och låter mer och mer som min mamma... fattar inte hur du inte kan vara less på mig. Jag vill inte vara sur... men det blir så ändå. Du älskar mig som jag är... men ändå försöker jag ändra på mig. När någon frågar hur det är mellan oss säger jag att det är jätte bra... men det går upp och ner hela tiden. Du lovar en massa grejer.. men du har brutit många av dina löften. Du lovade att kämpa för mig... hur vet jag att du fortfarande kommer göra det?