-
Huvudet dunkar och känns sådär tungt. Ögonen svider och hela min kropp värker, som om den försöker streta emot det som gör ont. Kroppen sover men hjärnan är på fullgång. Jag försöker sova men det enda jag gör är att analysera. Som om livet försöker säga "du får sova när du förstår", men jag förstår inte? Så jag fortsätter grubbla och hur jag än vrider och vänder på det, så går det alltid tillbaka till mig. Är det så konstigt att jag dör då och då, jag dör om och om igen bara för att jag är så jävla rädd. Försöker hitta saker som distraherar, röker alldeles för många cigaretter och fryser för att känna något. Du sa "du är så jävla svag Linn", jag börjar nästan tro på det själv. Små förhoppningar försvinner på en nano sekund. Sen när blev våran kärlek så svår? Sen när slutade vi säga exakt vad vi tyckte och tänkte till varandra? och sen när slutade vi vara kär i våran bästavän? Lycka. Att säga "jag älskar dig" känns så lätt. Det känns så litet när du säger det till mig men när jag säger det till dig är det som om hela mitt hjärta slår tusen slag sekunden och det känns som om alla mina känslor rörs om av en stavmixer. Jag är en fucked up tjej, med en jävla massa svek i bagaget. Helt jävla fucked up. Jag vill bara säga att jag älskar dig över hela mitt hjärta Tim. Jag tror jag förstår nu efter ett tags skrivande och analyserande att det inte är så komplicerat som jag gör det. Så från och med nu ska jag uppskatta varje sekund med dig för man vet aldrig när sagan tar slut.
Kommentarer
Trackback
