Det skrämmer mig att jag kan kyssa andra utan att tveka. Det skrämmer mig att jag klarar mig utan honom. Det känns så jäkla konstigt att jag helt enkelt inte bryr mig längre. Jag bryr mig om honom han är ju trots allt min vän, men jag skulle aldrig kunna inleda något annat än vänskap med honom igen om han inte kämpar så mycket att han kysser mina fötter såklart ha-ha. På något underligt sätt så känns det jävligt konstigt alltihopa... Jag trodde hjärtat skulle värka och det skrämmer mig att det inte gör det. Jag trodde att det skulle bli mycket svårare att släppa taget, men det var det inte. Vill han kyssa andra så gör han det men då gör jag det också. Godnatt