Jag har aldrig saknat någon såhär mycket förut. Det är svårt att andas och jag känner mig desperat. Trodde att tiden skulle hjälpa mig sluta sakna honom men allt har bara blivit värre. Jag saknar min vän. Jag saknar min andra halva. Det har snart gått en månad sedan du pratade med mig, att bara bli så avklippt av ditt liv kom så plötsligt, när vi pratade med varandra varje dag i 10 månader. Jag ligger fortfarnade vaken och väntar på ett sms från dig. Jag hör fortfarande din röst i mina drömmar. Jag pratar om dig. Du tar upp min tankekraft. Jag vet att tiden kommer få mig på fötter igen kanske inte idag eller nästa vecka kanske inte ens på ett år, men det kommer komma jag tror. Lyssnar på mitt hjärta som du lärt mig. Nu gäller det bara att vänta.