När jag äntligen har tagit mig tid att komma över dom mest svåraste känslorna som har hemsökt mig i så lång tid, så faller jag på samma sätt för nästan samma person. När ska jag lära mig av mina misstag? när ska jag sluta leta efter kärleken? Den ska ju komma till mig. Jag måste sluta inbilla mig din närvaro när den inte finns. Sommaren är här nu och jag känner mig lyckligare än någonsin, Men då finns det dära "menet" att det alltid fattas något. Jag blir så arg så himla hjälplös när det inte finns tid att falla fritt. Jag saknar mina vänner. Mina tjejer som förstår allt som kastar problemet direkt i mitt ansikte och hjälper mig ta itu med det. Visst det är jobbigt i början men jag mår så mycket bättre när jag inser vad som egentligen händer. Jag måste sluta gräva mina gropar djupare än vad dom redan är. Jag måste börja leva igen. Jag vill, jag ska och jag kan!