Av dålig vana gick jag in på hans facebook-profil och kollade om något nytt hade hänt. Det hade dykt upp några nya bilder på dig. Så jag kollade på dom ett tag, saknade, log och gick sönder lite inombords. Min blick gick över till ditt namn och bredvid ditt namn lyser den gröna symbolen som visar att du är aktiv. Jag klickade upp dig men visste att du inte hade en tanke på att skriva till mig, inget behov, inget att säga. Jag har massor med saker jag vill säga, massa saker som jag inte fick sagt sist vi pratade. Jag började skriva hej, men vågade inte skicka. Jag klickade ner dig igen. Lät dig ligga kvar i chattfältet med den gröna symbolen, som lyste irriterande grönt. Som om den var grönare en alla andras.