dagbok
ur min dagbok: Jag känner hans smärta. Jag bär min egen. Han ser precis vad jag känner. Men han blundar. Vägrar inse. Vägrar förstå. Jag vet att han tänker på mig minst lika mycket som jag tänker på han. Kanske inte på samma sätt. Men jag vandrar i hans tankar. Så som han vandrar i mina.
Jag vet inte vad jag vill. Vad jag känner. Jag är inte nöjd med någonting. Vill slita av mig löshåret. Vill göra uppror.
Kommentarer
Trackback
